EsterHelenaMaria

Ledsen, det här inlägget kommer inte innehålla ett endaste recept, bara inspiration. Jag själv känner mig iallafall väldigt inspirerad. Och glad, inte minst.

Ni vet, det är vår nu. Till och med jag börjar förstå det. Jag köpte en pappers-DN idag (det kommer ta några veckor innan jag bara säger DN) och varje gång jag tittar på väderleksprognosen så tänker jag att det måste varit fel i tryckeriet eller att tidningen solblekts för väderkartan kan ju inte vara gul och grön. Väderkartan är ju blå, ljusblå och grå, det vet alla.


När jag skidade ner till Storulvån efter jobbet i måndags kväll såg jag en hel flock med renar, ett vårtecken så gott som något! Man ser dem inte så bra på bilden inser jag nu men de var väldigt många och det var väldigt vackert.

Jag njöt lite asfalt och uppförsbackar i Åre och det växer lika många tussilagos där nu som det är folk där under högsäsong. Nej, förresten, det måste vara fler. Och jag gillar verkligen Åre nu när hajpen börjar dö och stället nästan känns lite töntigt. Jag hade tänkt utnyttja ett erbjudande vi har på STF Edsåsdalen men ändrade mina planer och fann istället hittade Åre Bed & Breakfast. Klart prisvärt boende med trevliga ägare och vacker utsikt över Åresjön!

Det var inte precis något rajtan tajtan där heller - bara jag och en gäst till. Och frukostbufféer i all ära men imorse behövde jag inte ens bre mina egna smörgåsar! Jag älskar ju frukost mer än någon annan måltid på jorden och detta lättade upp deklarationen och andra tråkiga saker man får lov att ta tag i på lediga dagar.

Jag har haft som ambition att äta mig igenom Åre under de tre säsonger jag varit i krokarna. Byn har onekligen en hel del att bjuda på för de flesta smaker och prisklasser! Mina favoriter är:

* Råbiffen på Werséns. Parentes: Se till att få den charmigt dryga snubben med rockabilly-frisyr som servitör. Han kan allt och är grymt duktig (och rätt snygg också, ska väl tilläggas)
* Pizzan på Liten Krog. Man dör. Dessertläggen kan framstå som lätt överarbetade men ser ut som om någon haft roligt i köket med stjärnfrukt, coulis och liknande.
* Fjällpuben. Man går in där och man är såld. Man vill smaka allt och stanna hela kvällen. Melker Andersson har inte helt oväntat lyckats igen.


Som kock i slutet på en intensiv säsong är det inte helt lätt att komma på något man har lust att äta när man är ledig. Det kan faktiskt vara skönt att fasta en hel dag och - missförstå mig rätt - man har mer lust att dricka saker.

Iallafall. Jag beställde in en chèvre med havtorn och en pubsallad. Låter inte så märkvärdigt MEN DET VAR DET. Varför har jag aldrig ens tänkt havtorn och chèvre i samma tanke? Vinaigretten över salladen ville man också dricka glasvis, vilket inte är särskilt vanligt förekommande för vinaigretter. Sherry- och rödvinsvinäger fifty-fifty tydligen.

Ja, det var det godaste jag ätit i år tror jag. Drack ett glas fantastisk Sauvignon Blanc från Loire, Domaine Pre Baron. Måste finnas på Systemet, annars avlider jag.

I somras satt jag och dåvarande kollegan Elin på grannfjällstationen och åt abborre till middag. Elin brukar i vanliga fall ha ganska mycket att bidra med i en konversation men denna kväll var hon helt frånvarande. "Ja ursäkta, men jag äter med alla mina sinnen", sa Elin. Det var precis så det var igår. All koncentration går till smaksinnet. Jag ville inte ens beställa in dessert för jag tänkte, som en känd livscoach nära dig brukar säga, att det här, det blir fan omöjligt att toppa.

Nej det är inte över än. Riktigt. Blåhammaren gick från snöstormshelvete till solparadis på två dagar, vi har haft fullt upp med att gräva solgropar och jag har haft dubbelt besök. Kort sagt, en fantastiskt rolig och trevlig vecka, välbehövlig också eftersom det är nu, nu, som man är uppe på den där, eller man kanske rentav redan passerat? den där säsongsjobbarkulmen. Ja alla ni som har varit där vet vad jag pratar om. Det är ju inte riktigt som vanliga jobb det här.

Ni märker ju hur jag skriver också. Blurrig i huvudet? Jajemän. Lite för många uttryck har gjort lite för många intryck som kanske inte riktigt hunnit smältas. Därför ska jag inte plåga mer med konstiga meningsbyggnader (just nu iallafall) utan gå rakt på sak för en gångs skull.



Henriks hemliga presszucchini
Jag har vid flera tillfällen hört äldre (läs vuxna) kockar drömmande prata om mormors pressgurka, komma med långa utlägg likt Marcel Prousts "Madeleinekakan". På Blåhammaren pressar vi zucchini istället och numera är det Henrik som gör det. Sist gjorde han en lag som var så jäkla god att jag nästan fick lust att dricka upp den, syrlig och lite stark. Jag frågade efter jobbet hur han hade gjort den och fick diffusa svar som "enbär" "kryddblandningen som stod på hyllan" och till slut "limeblad". Jag skulle tro att receptet är såhär:

Zucchini
1 dl ättikssprit
2 dl socker
3 dl vatten
salt
finmalen vitpeppar
grovmalen svartpeppar
några krossade enbär
några limeblad

Gör såhär: Skiva zucchinin så tunt det går, gärna på mandolin eller rivjärn. Koka upp vatten och slå över sockret och ättikspriten. Vispa tills det löst sig. Tillsätt övriga ingredienser och häll lagen över zucchinin. Ställ den sedan under press, exempelvis under en mortel eller annat tungt föremål, i några timmar tills zucchinin slaknat. Servera som tillbehöver till kött, fisk och fågel.

...Det luktade garanterat vitlök i hela gästkorridoren inatt. Det var mitt fel. Vi serverade en höjdarmacka till förrätt med riktigt guffig aioli på toppen. Det var svårt att inte slå sig själv på bröstet efter den förrätten, helt otroligt gott var det (oj nu sade jag det igen). Prova själva och slå upp en kall öl till det!


Blåhammarens höjdarmacka med lammstek och aioli
Baguette, gärna på surdeg
Paprika i ett par olika färger
Rödlök
Olivolja

Rökt lammstek eller annat rökt kött

Aioli
Tänk 1 dl olja per äggula - så kan man göra hur mycket eller lite man vill.
2 äggulor
1 dl majsolja
1 dl olivolja
ett par vitlöksklyftor
salt
ev lite citronsaft

Skär baguette tunt på snedden och rosta i 200 grader i cirka fem minuter tills skivorna blivit lite knapriga.
Skär löken i klyftor, dela paprikorna i halvor och därefter i tre bitar. Ringla över lite olivolja och rosta dem i 200 grader i 20-30 minuter eller tills de fått rejält med färg.

Slå under tiden ailoin. Riv vitlöksklyftorna och blanda med äggulan. Tillsätt olivolja droppvis under vispning och sedan i en fin stråle. Aiolin ska vara riktigt tjock! Smaka upp med salt och ev lite citronsaft.

Lägg en skiva bröd på var assiett. Bygg sedan på höjden med de rostade grönsakerna, tunt skivat kött och aioli. Toppa med lite nymalen svartpeppar.

Fler intryck från veckan som gått: Försöker motarbeta tomheten efter fyra säsonger Dexter med The Big Bang Theory. Jag förväntade mig ingenting, vilket jag inte heller gjorde innan Dexter-missbruket startade, men fnissar numera konstant åt all extremt nördig och invecklad dialog. Medger även viss känsla av igenkännande.

Vill man inte ha invecklad och nördig dialog kan man istället lära sig sminka sig med Jean-Pierre Barda. Jag trodde aldrig att jag skulle blogga om vare sig skönhetsråd eller Jean-Pierre Barda men klippen på DN:s hemsida är faktiskt, med viss distans, både bra och riktigt roliga. Jingeln tycker jag är roligast av allt.

Just nu drömmer jag om att gå på asfalt i riktigt oergonomiska högklackade skor, har avslutat min fjärde kopp kaffe (när frukost övergår i 11-kaffe!) lyssnar på Josefinas spellista som hon satte ihop när hon var här i veckan och trots att jag redan har ett par wayfarers skulle jag bli överlycklig om någon gav mig dessa solglasögon i födelsedagspresent. Och med bloggens hittills längsta mening önskar jag alla en skön söndag!

Ok man får passa sig för att inte bli för kocktypisk. Säga saker som att råbiff är ens favoriträtt, att man drömmer om Barolo och en perfekt risotto om nätterna, att man bara dricker pretentiös öl från mikrobryggerier ingen hört talas om eller att man anser att västerbottensost visserligen känns lite 2005 men ändå funkar till allt.

Problemet är att jag tycker, tänker och säger alla de där sakerna. Så låt oss nu helt koncentrera oss på osten från Burträsk. Umebo och restauranghögskolestudent som jag är till och från har jag givetvis varit där, ystat min egen ost och tagit del av myten kring den. Har ni av någon anledning vägarna förbi Burträsk rekommenderar jag ett besök!

Det hade varit roligt att ha fört lite statistik på hur många mittbitar vi hyvlat, rivit och skurit ner under säsongen. Vi brukar inte göra det särskilt svårt för oss därefter. Jag har egentligen bara en regel när det kommer till västerbottensost, eller ja, ost i allmänhet: Snåla aldrig. Med den menar jag inte bara i mängd utan även ekonomiskt sett. Det blir bättre om man lägger några kronor extra på sin ost där i ostdisken. Så, nu har jag sagt det.

Den absolut enklaste potatisgratängen

Riven kokt potatis
Riven västerbottensost
Grädde
Salt
Peppar

Gör såhär: Lägg ett tjockt lager potatis i en smord ugnssäker form. Salta och peppra. Lägg rikligt med ost ovanpå. Häll över grädde till en lagom konsistens. Gratinera i 200 grader tills gratängen fått färg.

Västerbottenpaj
En klassiker som man antingen kan äta för sig självt, eller ha som grund i både för- och varmrätter.

2,5 dl vetemjöl
150 g smör
1-2 msk kallt vatten

3 ägg
2 dl grädde (eller mjölk men helst grädde!)
2,5 dl riven västerbottensost
salt och peppar

Gör  såhär: Arbeta ihop smör, vetemjöl och vatten till en smidig deg. Låt den vila i kyl i en halvtimme.
Kavla ut den till en tunn kaka och lägg den i en form med löstagbar kant. Kläm gärna fast ett bakplåtspapper i botten så går det lätt att lossa och flytta pajen senare. Var noga med att trycka fast degen mot kanterna. Förgrädda skalet 8 minuter i 175 grader. Vispa under tiden ihop ägg, grädde och ost. Salta och peppra. Häll fyllningen i skalet och grädda ytterligare ca 20 minuter tills pajen nästan stannat och fått fin färg.

Henrik lägger smörfräst karljohansvamp och trattkantareller på västerbottenpajen. Har man inte det kan man naturligtvis lika gärna ta kantareller eller champinjoner.

Blåhammarens silltallrik

Jag har jobbat en del julbord men jag älskar märkligt nog fortfarande sill. Det här är en av mina solklara favoriter.

Grovt rågbröd
Hela sillfiléer, t ex Brantevikssill
Västerbottensost
Crème Fraîche (34%)
Kapris
Ev lite finhackad rödlök

Gör såhär: Skär brödet i skivor. Lägg på generöst av alla övriga ingredienser och njut.

Quesadillas på norrländska
Till sist, en bubblare som kanske verkar lite pillig att göra men är väl värd besväret.

Tunnbröd
Morot
Palsternacka
Gul lök
Västerbottensost
Smör

Gör såhär: Finhacka lök och finriv rotfrukterna. Fräs alltsammans i smör en stund. Riv osten. Skär tunnbrödet i lagom stora bitar för pannan. Smält lite smör i medelvärme, lägg i ett bröd, bred på lite av rotfruktsblandningen, riven ost och toppa med ett tunnbröd. Vänd efter någon minut och grädda till osten smält och brödet fått fin färg. Skär quesadillan i önskad storlek och servera med en klick crème fraîche eller yoghurt, finhackat äpple och ev lite prosciutto.

Till sist, du har väl inte missat receptet på vår västerbottensostcrème! 

 Vad sägs om den här morgonsolen? Varför går man inte upp, ut? Varför går man och lägger sig igen i tron att man ska bli piggare om man drar sig någon timme?

De senaste veckorna har varit ett blurr av dagar som kommit och gått. Jag har noterat att det varit fint väder och att skaren har hållt. Just den här förmiddagen unnade jag mig en promenad en bit upp på Blåhammarkläppen för att få en (mental?) helhetsbild över stationen. Det såg stabilt ut.

Det är många som undrar om fyren står kvar och om den fungerar. Med all rätt kanske - det sägs att det är Sveriges enda kvarvarande landfyr. I förgrunden ser ni ett av våra få påskpynt - exemplariskt påskris som slog ut lagom till helgen.

Marika var den enda som laddade ordentligt med påskkärringriktiga fräknar och sjalett. Jäklar vad snygg hon blev. Ni som kom och drack varm saft hos henne i receptionen vet vad jag menar.

Det blev en väldigt rolig och lyckad påskhelg, som väntat full rulle men aldrig så att det blev oss övermäktigt.

Jag skippade finliret och slog till på en klassisk smuläppelpaj en av kvällarna. Varför inte liksom? Det doftade smör och vanilj i hela köket när vi gräddade dem. En kula fin vaniljglass och ett glas tokajer som ackompanjemang gjorde troligtvis (och förhoppningsvis!) ingen besviken. Jag tror varje gång att jag ska kunna smaka bara en sked äppelpaj och varje gång slutar det med att jag äter upp hela portionen. 

Påskaftonskvällen bjöd på klassisk påskbuffé med sill, kallskuret och en oändlig mängd tillbehör. Därefter blev det den Perfekta Renfransyskan (ovan) med Den Enklaste Potatisgratängen (recept kommer senare!). Detta låter nästan lite perverst men jag blir så glad av rött kött och jag blir så ledsen av grått kött. En yrkesskada antagligen, kan också ligga i generna och något jag ska skriva mer om en annan dag. Hur som helst - på Blåhammaren ordnar vi naturligtvis köttet så att alla kan uppskatta det.

..och platschef Magnus var nöjd över att få tillaga det. Eftersom vi mest går om varandra nuförtiden var det roligt att för en gångs skull få göra något tillsammans i köket.

Påskaftonsmenyn avslutades med en toppmatad chokladpåsktårta. Jag tror alla var mätta efter den.


 Vi hade många gäster som sagt, både små och stora. Om jag var 5 år skulle jag garanterat bli gnällig om jag var tvungen att skida upp hit. Kanske åkte de pulka, men i vilket fall som helst har alla fina barn vi haft på besök under säsongen varit exemplariska. En stor eloge till alla föräldrar. Applåd!

Apropå kött. Blåsis är i många bemärkelser en klassisk kött-potatis-och-sås-restaurang men ingenting är ju omöjligt! Här är delar av den veganmeny vi lagade på påskafton. Jag åt resterna av den i flera dagar.


Och inte var det slut efter påskhelgen. Natten lördag-söndag förra veckan sattes säsongsrekord på antal boende. Någon sa 115 men kanske var det 113. Med tanke på att vi inte har mer än 56 bäddar så var det mycket vilket som! Man lär sig en del logistik, organisation och genvägar under sådana här helger. Vi börjar bli riktigt bra på det nu.

Jag uppskattar att jag spelar i division 3 i Kockarnas Jobba-mest-och-längst-liga, men ändå, måste bara säga, jag HAR jobbat en hel del. Jag känner det mest i fingrarna nu när jag skriver, en begynnande partiell reumatism som mest botas av att ta det lugnt och inte jobba ett par dagar. Som nu.

..Men man kan ha det betydligt sämre än jag också. Se bara här; Häromdagen satt vi alla ute på 3-fikat (ja, vi försöker hålla en klassisk 3-fika!) och stekte en stund i solgasset.

Lina och vår efterlängtade men tyvärr tillfälliga stationshund Vega underhöll. Det gör de allt som oftast. Och nej, det är inte bara motljus - Vega är stor, lurvig och alldeles kolsvart. I bakgrunden syns Sylmassivet till höger och Helags topp till vänster, långt i fjärran.

Det är helt okej att gå skytteltrafik med alla 15 sopsäckar efter jobbet i den här solnedgången.

 Här är "mitt" arbetsfönster som någon vänlig kollega har skottat fram. Härigenom ser jag en klar dag ända till Storlien och det Kungliga Fritidshuset. 

..och här inne sitter jag. Snöstormen svinar fortfarande omkring till och från, just nu mera till. Krokusar och tussilagos känns rätt långt borta om vi säger så.

Jag ska göra lite fingergymnastik nu, värma en burk pilsnerkorv, möjligtvis dricka en liten öl och försöka att mentalt bearbeta veckorna som passerat innan jag antagligen somnar väldigt väldigt tidigt.

Hej bloggen. Det var länge sen. Jag har ingen jättebra ursäkt mer än att det varit påsk, det är strålande väder och arbetsdagarna är fortfarande betydligt längre än vanligt. Folk bara fortsätter komma och komma och alla verkar vilja äta middag hos oss. Men det är bra att inte slappna av har jag hört (av chefen), för gör man det blir man förkyld direkt.

Lite miljöombyte kan däremot vara på sin plats och se här hur vackert det var när jag skidade, förlåt karvade? hyvlade? till Rundhögen efter jobbet i måndags kväll. Stighudar hade varit på sin plats även nerför, ty Blåhammaren ligger bokstavligen på toppen av ett isberg dessa dagar. Jag är en riktig mespropp nerför men vågar man ligga på kan man åka ner till parkeringen en sträcka på 10 km, på 30-40 minuter. Ganska snabbt.

Ok. Jag kom ner hel och passade på att hälsa på Elinor.


Elinor är urjämtska av stora mått och en före detta kollega till mig. Ni vet människor som inte kan beskrivas utan måste upplevas? Hon är en sån. Sällan har jag haft så hysteriskt roligt i ett kök. Så blir det mycket gjort också, det görs bra och det görs snabbt.

Vi pratade om att lägga lite Loove i maten. Kan tyckas som en självklarhet, men handen på hjärtat, lägger man alltid så väldigt mycket loove där på tallrikarna? Nej, det gör man inte. Ibland kör man på autopiloten, utan att det för den skull ska behöva bli dåligt.

Det här är födelsedagsmiddagen från förra året (jag bryr mig egentligen inte om att fylla år längre men det har i den här bloggen blivit ett återkommande tema har jag märkt). Ber om ursäkt för den gigantiska brödbiten i förgrunden men ni ser bakom; en röding som en gång simmat i Ånnsjön (visst var det så Elinor?) och här simmar i sin egen sås. Fisk stekt i smör, saltad och som fått sjuda en stund i grädde och gräslök. Det är minsann inget larv. Det är loove.


Låt oss fortsätta på temat sommarminnen. I vart och vartannat hus här i trakterna finns det vedeldade ugnar i källaren. Här är jag på tunnbrödsskola hos Elinor och hennes släktingar. Det var åtminstone 80 grader varmt i den där källaren och jag insåg att tunnbrödsbakning är väldigt roligt men verkligen inget att leka med! Det kräver känsla, tålamod och koncentration. Jag tror att det finns lika många jämtländska (och norrländska?) tunnbrödsrecept som det finns tanter som bakar dem. Och det kräver sin tant. Jag är helt klart inte där än, behöver öva i några tiotal år till. Men gott blir det: 

Elinors tunnbrödsrecept, censurerad och omskriven version för hemmabruk (i vanlig ugn)
20-25 st

100 g smör
1 l mjölk
1 dl sirap
1/2 pkt jäst eller 1 pkt torrjäst
2 tsk salt
2-3 msk fänkålsfrön
2-3 msk anis
1 dl havregryn
1 kg vetemjöl
kornmjöl att kavla i

Gör såhär: Smält smör i en kastrull, tillsätt mjölk och värm till fingervarmt. Tillsätt sirap, jäst och övriga ingredienser. Degen ska vara lös, nästan så att den är besvärlig att handskas med. Dela degen i 20-25 ämnen, "nävestora" och låt dem jäsa på bakbordet en stund.

Kavla ut i rikligt med kornmjöl till runda, tunna kakor. Nagga bröden om du inte använder kruskavel. Grädda kakorna på bakplåtspapper eller mjölade plåtar i ugnens maxtemperatur "tills de är klara", 2-3 minuter. Njut med smör och ev en god ost.


Häromdagen fick jag ännu en gång röding, potatis och gräslökssås hos Elinor. Jag kan även rekommendera knäckebröd, förlåt hårdbrömacka - med extrasaltat Bregott till. En lika sinnesfull måltid som uppstekt palt med lingon och iskall mjölk eller isterband och dillstuvad potatis. Men det är en helt annan historia.

På min födelsedag - som faktiskt firades på Blåhammaren - i juni förra året var jag extremt omhuldad. Några av de bästa presenterna jag helt oväntat fick var tre avocados (från min chef), en tetra Castillo de Gredos, en liter jordgubbar och en krukros.

Ungefär för ett år sedan kom mina kära vänner Petter och Siri på besök och hade också en helt fantastisk present med sig som prydde receptionsdisken hela påskhelgen..

Det kan vara ett ålderstecken, det här med att bli glad för växter. Det var inte alls länge sen jag tyckte att en frasig gå bort-presentbukett med tulpaner var det absolut snyggaste jag hade i mitt hem. Men att frakta upp ömtåliga saker, som blommor och bär, i sin ryggsäck uppför fjället, hit till Blåhammaren, det är.. ja jag hittar faktiskt inte riktigt några bra ord för hur glad jag blir för sånt. 

En annan kategori överraskningar som står mig varmt om hjärtat är när man får Paket På Posten. Den här säsongen har det tyvärr varit litet tunnsått med annan post än bensinräkningar och pensionsbrev. (Jag kan ju helt uppriktigt erkänna att jag inte hunnit skicka några heller, även om jag går omkring och lurar på några riktigt bra grejer.) Därför blev jag extra glad när det dök upp ett sällsynt färgglatt litet paket igår.

Ett platt påskägg!! Ingen avsändare, ingen hälsning. Men jag har mina aningar. Om jag har rätt så är det utan tvekan från den bästa paketskickare jag känner. Jag tänkte inte skriva att det en gång även kommit Calvin Klein-underkläder från Québec från samma adressat men nu skrev jag visst det ändå. Mest för att ni skulle förstå vilken liga det spelas i här. Och jo, de frasiga gå bort-tulpanerna, samma där. Tusen tack vännen, du vet vem du är!

Det platta påskägget är nu nästan tomt, en perfekt inledning på påsken såhär på skärtorsdagskvällen. Blåhammarköket har bara värmt upp ännu så länge och ser fram emot en lång långfredag och en glad påskafton med mycket folk.

Ska ni någon gång överraska någon som jobbar på fjället eller annan avlägsen plats - tänk på sådant som inte finns där. Det är tanken som räknas, tre avvosar från Konsum Frösön är som sagt en underbar present. Så kan man ibland ge bort en present till sig själv också, för kvällen välförtjänt och som Bengt Frithiofsson skulle kalla det; ett jääävligt gott öl.