Dippkultur del 1
I min familj har det aldrig riktigt funnit någon snacks- och dippkultur. Jag minns popcorn ibland till Lilla Sportspegeln (det var kul när locket reste sig) men annars... Nej, vi har inte hållit på med sådant. Chips, poppisar, ostkrokar, salta pinnar - allt sådant fanns bara på kalas och hemma hos andra.
Jag tror det sitter i fortfarande och får ofta kommentarer som "Va? GILLAR DU INTE CHIPS?" Jo, visst, jag kan väl äta lite chips om tillfället kräver det. Men jag känner också, så att säga, till många andra och godare vägar till mycket salt och fett. Dipp däremot, börjar jag tycka är trevligt och kan ju också vara ett socialt sätt att äta på.
Iallafall. Jag köpte, på vägen till Öland, en hink turkisk yoghurt. Nu har det gått två veckor och den tar ALDRIG slut. Med mina mått mätt har jag dippat och dippat, morötter och gurkstavar och paprika och jag har ätit dipp med sked och dipp som sås. Snart kommer jag äta den istället för fil till frukost. En av dippvarianterna, jag tror det var den första, blev riktigt god. Så god att jag inte ens hann ta en bild på den innan den tog slut! Såhär vill jag minnas att det var:
Yoghurtdipp med getost
2 dl yoghurt
75 gram getost
2 vitlöksklyftor
citronzest
lite citronsaft
salt
nymalen svartpeppar
Gör såhär: Riv vitlöken på den fina sidan på ett rivjärn (då slipper man diska vitlökspressen!) och blanda den med yoghurten. Smula i getosten och tillsätt slutligen citronzest, -saft, salt och peppar. Låt den gärna stå i kylen en stund innan servering.
Vet ni någon annan god yoghurtbaserad dipp - hör av er!! Slutligen, ett restaurangtips om man gillar sushi och annan japansk mat. Jag ska absolut se till att ta mig dit nästa gång jag är i huvudstaden.
