EsterHelenaMaria

Tiden går. Först ner från fjället, sedan vidare mot ett vårlikt Frösön och jag måste bara säga, har ni åkt över Rödöbron någon gång? Jag skulle vilja påstå att det är en av Sveriges vackraste, mest representativa platser. Storsjön, skogar och Årefjällen i fjärran på höger sida, ett lapptäcke av böljande jordbrukslandskap med fina gårdar till vänster. 

Jag kan lova att ingen njöt mer av gräs (grönt alltså) och grönska och framme i Stockholm av asfalt och avgaser än jag dessa dagar. När det tar emot under ens fötter när man går är också en skön känsla, men inget man tänker på förrän man bott och levt på metertjocka lager av snö en period. Jag satte mig medvetet på en av Stockholms rörigaste, minst rogivande platser och drack en för dyr och dessutom ganska dålig kaffe. Tittade på folk, fontänen vid Sergels torg och Kulturhusväggen. Solen sken och duvorna försökte ta min lunchsmörgås. Nu jäklar är det vår och ledigt, tänkte jag.

Efter ett par dagars ganska seriös shopping (!) for jag till Östergötland, hem till Östergötland höll jag på att säga men ska sanningen fram vet jag inte riktigt var jag hör hemma längre. Hur som helst, började med en helkväll hos Linn.

När jag ringde på dörren var ingen hemma. Hörde Take That's "Never Forget" från stereon, något karaktärsfrämmande tänkte jag roat och klev in. Kort därefter kom Linn med en matkasse i handen. Sedan lagade vi mat.

Linn tillhör mina favoritkockar bland människor jag känner som inte arbetar med mat professionellt. Eftersom jag tidigare hade nämnt att jag var så trött på mat att jag föredrog dryck hade hon tänkt en flytande trerätters. Kul idé tyckte jag men varför det inte blev så fick jag aldrig reda på. Istället blev det plockmat. I mängder. Ja ni ser ju själva, fantastiskt. Så långt ifrån viltköt och röding som det är möjligt att komma! Så satt vi där med varsin kavaj över stolsryggen, ett glas crémant de Bourgogne i handen, pratade om våra gamla jobb och våra nya jobb och undrade vad fan som hänt med tiden och när det hände. Istället för att dra ner på stan åt vi efterrätt vid midnatt, blev trötta, kom på att det fanns tvättid att tänka på och sen cyklade jag hem. Jag fick plötsligt en påtaglig känsla av att vi blivit lite äldre.

Linn, som ni ser, gillar också att fota mat. Mycket och nära. Om det hamnar på hennes eminenta blogg, alltså Sveriges största flygblogg, får tiden utvisa.

Mer kul i Östergötland - fantastiska saker händer. Min barndomskompis Helena, som jag känt i över 20 år, fick en son för några veckor sedan. Max.

Jag vet inte vad jag ska säga här. Mer än att det är helt fantastiskt.

Men någon matro lär mamma inte få på några år. Jag tänker att jag skulle kunna göra en insats här framöver!


Hemma hos min mamma stod dukat bord - en dignande vårbuffé! Jag köpte med mig en Domaine Pré Baron, mitt tidigare nämnda favorit-Sauvignon Blanc. Visst har mamma snygg t-shirt förresten?!

Hos pappa och Britt är det storrenovering på gång i köket. Därför kokas potatisen för tillfället i garaget. Bra med trefasuttag, tycker pappa.

Jaha, vad skulle vi dricka?

Får jag önska mat hemma hos dem blir det i nio fall av tio samma sak. Ja men jag älskar ju råbiff. Jag skulle kunna vara råbiffvegetarian - mitt bidrag till alla märkliga vegetarianvarianter som finns.

Proppad med proteiner - att byta däck blev en baggis. Nu är det rätt fälgar på min kära, trogna bil igen. Ett vårtecken så gott som något! Kul med högtryckstvätt förresten, en helt underskattad pryl.

Jag väntar på att någon köper dessa skor i födelsedagspresent till mig. De finns i Linköping. Snälla snälla snälla.  Nu är det nya tider nämligen. Jag har numera både ett litet behov och en liten förväntan på mig att klä mig lite..piffigare? än uppe på fjälltoppen. Jag måste också döpa om bloggen litegrann.


Jag befinner mig i startgroparna för mycket spännande saker. Här nere bor jag. Så, var har jag hamnat?