Och jag drar min sista blåhammarsuck
Oj oj oj vad tiden går här. Det kan också vara så att det varit lite intensivt på sistone. Min pappa satte nyligen huvudet på spiken och sade "I maj ska man inte planera in något för man hinner iallafall ingenting".
Så här sitter jag och hjärnan är väl mer inställd på imperfekt och perfekt mer än presens så att säga. Och på nya jobbet är det mest imperativ hela tiden.
Jag är i praktiken färdig med Blåhammaren och jag önskar all ny personal lycka till. Om ungefär en månad öppnar ju stationen igen! Själv kommer jag vara långt borta. Man kan nästan säga att jag kommer vara under havsnivån så långt ner ska jag vara. Men det tar vi senare. 
Hemma hos er kanske krokusarna blommade i slutet av april men hos oss rådde, som jag tidigare nämnt, kanonföre och kanonväder. Josefina, jag och Ingemar, som tog bilden, var uppe och bokstavligen surfade på Blåhammarkläppen och vidare bort mot Blåhammarskaftet. Fin start på dagen innan jobbet!
Roligt med sightseeing!
En av två gånger som jag haft tillfälle att själv äta i matsalen den här säsongen. Det bjöds på röding, lammrostbiff och chokladtårta. Och öl, som ni ser. 
Ännu en fantastisk dag då man eh.. förlåt alla gäster men det var liiite skönt att ha en såndär riktigt lugn dag, så lugn att man tar sig tid att flytta ut lunchbordet i solen och bara njuta. 
Marika, hon kan det där med att ta vara på nuet. Söt är hon också.
Och på kvällen var det business as usual.
Jag har försökt ta en bild på Henriks ansikte while in action i tre månader nu men verkar fortfarande inte ha lyckats. Kan det vara för att han alltid är så koncentrerad? Finalkvällen hade vi hur som helst riktigt roligt i köket. 
Henrik är ju inte bara östgöte, precis som jag, han är rätt mycket västkustkille också. Det märktes på den här laxsidan kan man säga. Henrik kryddade den med örter, honung, salt, vitpeppar och fänkål och sedan fick den mysa i folie i 119 graders ugnsvärme tills den var 44 grader i mitten. Vi toppade den med några havtorn. Fantastisk.
Söndag har sällan varit en vilodag och definitivt inte denna söndag. Det städades, det fixades, det fejades. Jag har slutstädat det här köket tre gånger nu och det här var den bästa! Med otroligt bra hjälp från alla, och kanske särskilt (från vänster) Simon, Danny och Elin som skrubbade köksön som aldrig förr. Just det, Danny är expert på det där med taket, vilket är lite av ett avancerat tetris. Ni som ska göra det nästa gång - jag har hans nummer.
En härlig middag på kvällen med både gammal och kommande personal. Vi åt och vi åt och vi åt...
..och chefen gillade renfransyskan, en såndär grej som blir över i frysen på restaurang ibland ni vet.
Jag lade den där sista städhanden efter middagen. Galonförkläde och klänning var en ny kombination.
Redo för sista färden ner, påföljande morgon. Lina - laddad, snygg och glad.
Det här är min sista blåhammarbild. Vi tog några staktag och gled ner i puder för fjället. Tog en dryg timme. Jag vände mig inte om en enda gång.
