EsterHelenaMaria

Hej bloggen. Det var länge sen. Jag har ingen jättebra ursäkt mer än att det varit påsk, det är strålande väder och arbetsdagarna är fortfarande betydligt längre än vanligt. Folk bara fortsätter komma och komma och alla verkar vilja äta middag hos oss. Men det är bra att inte slappna av har jag hört (av chefen), för gör man det blir man förkyld direkt.

Lite miljöombyte kan däremot vara på sin plats och se här hur vackert det var när jag skidade, förlåt karvade? hyvlade? till Rundhögen efter jobbet i måndags kväll. Stighudar hade varit på sin plats även nerför, ty Blåhammaren ligger bokstavligen på toppen av ett isberg dessa dagar. Jag är en riktig mespropp nerför men vågar man ligga på kan man åka ner till parkeringen en sträcka på 10 km, på 30-40 minuter. Ganska snabbt.

Ok. Jag kom ner hel och passade på att hälsa på Elinor.


Elinor är urjämtska av stora mått och en före detta kollega till mig. Ni vet människor som inte kan beskrivas utan måste upplevas? Hon är en sån. Sällan har jag haft så hysteriskt roligt i ett kök. Så blir det mycket gjort också, det görs bra och det görs snabbt.

Vi pratade om att lägga lite Loove i maten. Kan tyckas som en självklarhet, men handen på hjärtat, lägger man alltid så väldigt mycket loove där på tallrikarna? Nej, det gör man inte. Ibland kör man på autopiloten, utan att det för den skull ska behöva bli dåligt.

Det här är födelsedagsmiddagen från förra året (jag bryr mig egentligen inte om att fylla år längre men det har i den här bloggen blivit ett återkommande tema har jag märkt). Ber om ursäkt för den gigantiska brödbiten i förgrunden men ni ser bakom; en röding som en gång simmat i Ånnsjön (visst var det så Elinor?) och här simmar i sin egen sås. Fisk stekt i smör, saltad och som fått sjuda en stund i grädde och gräslök. Det är minsann inget larv. Det är loove.


Låt oss fortsätta på temat sommarminnen. I vart och vartannat hus här i trakterna finns det vedeldade ugnar i källaren. Här är jag på tunnbrödsskola hos Elinor och hennes släktingar. Det var åtminstone 80 grader varmt i den där källaren och jag insåg att tunnbrödsbakning är väldigt roligt men verkligen inget att leka med! Det kräver känsla, tålamod och koncentration. Jag tror att det finns lika många jämtländska (och norrländska?) tunnbrödsrecept som det finns tanter som bakar dem. Och det kräver sin tant. Jag är helt klart inte där än, behöver öva i några tiotal år till. Men gott blir det: 

Elinors tunnbrödsrecept, censurerad och omskriven version för hemmabruk (i vanlig ugn)
20-25 st

100 g smör
1 l mjölk
1 dl sirap
1/2 pkt jäst eller 1 pkt torrjäst
2 tsk salt
2-3 msk fänkålsfrön
2-3 msk anis
1 dl havregryn
1 kg vetemjöl
kornmjöl att kavla i

Gör såhär: Smält smör i en kastrull, tillsätt mjölk och värm till fingervarmt. Tillsätt sirap, jäst och övriga ingredienser. Degen ska vara lös, nästan så att den är besvärlig att handskas med. Dela degen i 20-25 ämnen, "nävestora" och låt dem jäsa på bakbordet en stund.

Kavla ut i rikligt med kornmjöl till runda, tunna kakor. Nagga bröden om du inte använder kruskavel. Grädda kakorna på bakplåtspapper eller mjölade plåtar i ugnens maxtemperatur "tills de är klara", 2-3 minuter. Njut med smör och ev en god ost.


Häromdagen fick jag ännu en gång röding, potatis och gräslökssås hos Elinor. Jag kan även rekommendera knäckebröd, förlåt hårdbrömacka - med extrasaltat Bregott till. En lika sinnesfull måltid som uppstekt palt med lingon och iskall mjölk eller isterband och dillstuvad potatis. Men det är en helt annan historia.