Bloggcomeback
Jo jag lever. Jo, jobbet går bra och jo, bilen går bra. Fint väder på Öland? Jo, det har vi också haft. Olidligt varmt faktiskt. Men nu är det sådär som jag gillar igen, ett kravlöst väder då man kan gå ute i långärmat utan att dö, men också utan dåligt svenskt sommarsamvete stanna inne och göra saker. Tänka. Fixa. Och blogga.
Det har varit lite fullt upp på sistone. Högsäsong på Öland är faktiskt ännu mer galet än 120 nattgäster på Blåhammaren. Det är HYSTERISKT. Jag kan inte riktigt, fortfarande, förstå vad hela Sverige ska göra samtidigt på den här lilla ön. Är det kul att trängas? Är det kul att bada långgrunt när det är 16 grader i vattnet? Är det kul att handla i outletbutiker? Eller på loppis för hutlösa turistpriser? Är det kul att sitta i bilkö varje dag? Är det kul att handla på Ica Supermarket Borgholm oavsett tid på dygnet eller köpa jordgubbar för XXX kronor litern?
Dessa frågor ställer jag mig mer eller mindre varje dag. Och svaret är tydligen att jo, det är kul. Det här Helena, det är på riktigt ett tvärsnitt av sommarsverige det, bara det att du inte fattat det ännu eftersom du alltid ska vara på så avlägsna och osomriga platser hela tiden. Så vänj dig, landa, ta till dig lite av den svenska sommaren och dess charm. Den är förbannat kort nämligen, även på Öland.
Min sommar har såhär långt mest tillbringats i min nya bostad, ett litet charmant penthouse mitt i Borgholm med lutande trägolv och duschkabin i hallen. Det har målats och det har fejats och det har handlats en hel del grejer på stadsmissioner och IKEA och burits och spikats och tänkts och suckats och stönats lite ibland och först nu kan jag väl lite luta mig tillbaka och tänka att jo, det blev rätt bra det här ändå.
Jag har under tiden funderat lite på bloggens framtida profil och konstaterat att det enda som egentligen löper som röda trådar i min tillvaro är orden i underrubriken. Jag äter, jag jobbar och jag flyttar runt. Varje gång jag införskaffat en pryl har jag noga övervägt köpet. Tung? Ömtålig? Skrymmande? När ska jag flytta igen? På sistone har jag snittat på fyra flyttar per år. Det håller ju inte, jag inser det också. Men hemma är där man lägger sin hatt. Och just nu råkar det vara i ett penthouse bredvid cykeluthyrningen i Borgholm.
Den här har jag dock inte hyrt, det är min alldeles egen älskling! Går som ett skott och är förmodligen också det snyggaste jag någonsin ägt. En fin födelsedagspresent till mig själv kan man kanske säga och används allt mer frekvent. Öland är en fantastisk cykelö så snart man kommit ifrån den hårt trafikerade riksväg 136. "För platt" kanske en del tänker nu men faktum är att det finns fler backar än man tror och så bjuder landskapet också på den hel del vind. Jag har en ambition att cykla 150 mil innan sista september och är upp i 23 såhär långt. Fler cykeluppdateringar lär därför komma.
Jag har också ambitionen att fota lite mer på jobbet. Hotell Borgholm är en trivsam och oerhört fotogénique arbetsplats men antalet bilder i mitt eget arkiv är fortfarande få. Den ena anledningen till det är att man på grund av högsäsongstrycket just aldrig hinner fota. Den andra är att sist jag försökte (jag frågade om lov först naturligtvis) så hängde sig min iPhone och återuppstod sedan aldrig från de döda. Jag misstänker att Karin Franssons osynliga skyddsvakter mot all okontrollerad medial uppmärksamhet var i farten men vet inte säkert.
Jag har inte berättat om händelsen för henne, men jag tror hon skulle tycka den var både rolig och lite dråplig. Hur som helst så var det tidernas bästa bild. Som ingen någonsin kommer få se nu och varje gång jag tänker på det så svider det till lite någonstans.
Hur är Karin annars? Är hon trevlig? Skriker hon mycket på oss? Kastar hon paprikor och stekpannor i huvudet på oss? Har Karin lagat all mat själv? Eller, är det vi i servisen som också lagat maten? Kommer alla örterna från hennes egen trädgård? Finns Karin, alltså på eehh..riktigt? Alltså här? Ikväll? Jobbar hon alltid?
Den här bloggen är på intet vis tänkt att vara en inofficiell Hotell Borgholm-blogg som litet var fallet med Blåhammar-eran. Men det är klart att jag sitter på svaren till alla de här frågorna. Jag tänker bara inte avslöja dem nu, eftersom jag vet att ni iallafall inte orka läsa längre än till ungefär hit. Istället, en Real Life Borgholm-bild:
Vissa går till puben för en bärs efter jobbet. Andra tar en oestetisk knäckemacka med kaviar, keso och kokt ägg hemma i soffan. Gärna i fleecetröja och färgstänkta jeans. Nu höll jag på att skriva att jag gärna dricker en trefemma Norrlands Guld till det för att jag vill vara mig själv för en stund också. Det gör jag inte, men det är lite det där med kontrasterna som sätter guldkant på tillvaron när man varit välstruken och rakryggad och läppstiftad en hel dag. Och också har en ganska stor bit kvar av hjärta och hjärna längre norröver ska väl erkännas.
Slutligen - pub, guldkant - hur var V.I.P.-kvällen på Strand? Jo, nu har jag testat. Det kom att bli en hejdundrande utekväll som det fortfarande pratas om. Bra att damma av sig själv ibland! Nästa gång jag går dit ska jag gå raka vägen till champagnebaren och beställa in en flaska till halva priset bara för att jag kan. Bara för att Ha Gjort Det.
Det har varit lite fullt upp på sistone. Högsäsong på Öland är faktiskt ännu mer galet än 120 nattgäster på Blåhammaren. Det är HYSTERISKT. Jag kan inte riktigt, fortfarande, förstå vad hela Sverige ska göra samtidigt på den här lilla ön. Är det kul att trängas? Är det kul att bada långgrunt när det är 16 grader i vattnet? Är det kul att handla i outletbutiker? Eller på loppis för hutlösa turistpriser? Är det kul att sitta i bilkö varje dag? Är det kul att handla på Ica Supermarket Borgholm oavsett tid på dygnet eller köpa jordgubbar för XXX kronor litern?
Dessa frågor ställer jag mig mer eller mindre varje dag. Och svaret är tydligen att jo, det är kul. Det här Helena, det är på riktigt ett tvärsnitt av sommarsverige det, bara det att du inte fattat det ännu eftersom du alltid ska vara på så avlägsna och osomriga platser hela tiden. Så vänj dig, landa, ta till dig lite av den svenska sommaren och dess charm. Den är förbannat kort nämligen, även på Öland.
Min sommar har såhär långt mest tillbringats i min nya bostad, ett litet charmant penthouse mitt i Borgholm med lutande trägolv och duschkabin i hallen. Det har målats och det har fejats och det har handlats en hel del grejer på stadsmissioner och IKEA och burits och spikats och tänkts och suckats och stönats lite ibland och först nu kan jag väl lite luta mig tillbaka och tänka att jo, det blev rätt bra det här ändå.
Jag har under tiden funderat lite på bloggens framtida profil och konstaterat att det enda som egentligen löper som röda trådar i min tillvaro är orden i underrubriken. Jag äter, jag jobbar och jag flyttar runt. Varje gång jag införskaffat en pryl har jag noga övervägt köpet. Tung? Ömtålig? Skrymmande? När ska jag flytta igen? På sistone har jag snittat på fyra flyttar per år. Det håller ju inte, jag inser det också. Men hemma är där man lägger sin hatt. Och just nu råkar det vara i ett penthouse bredvid cykeluthyrningen i Borgholm.
Den här har jag dock inte hyrt, det är min alldeles egen älskling! Går som ett skott och är förmodligen också det snyggaste jag någonsin ägt. En fin födelsedagspresent till mig själv kan man kanske säga och används allt mer frekvent. Öland är en fantastisk cykelö så snart man kommit ifrån den hårt trafikerade riksväg 136. "För platt" kanske en del tänker nu men faktum är att det finns fler backar än man tror och så bjuder landskapet också på den hel del vind. Jag har en ambition att cykla 150 mil innan sista september och är upp i 23 såhär långt. Fler cykeluppdateringar lär därför komma.
Jag har också ambitionen att fota lite mer på jobbet. Hotell Borgholm är en trivsam och oerhört fotogénique arbetsplats men antalet bilder i mitt eget arkiv är fortfarande få. Den ena anledningen till det är att man på grund av högsäsongstrycket just aldrig hinner fota. Den andra är att sist jag försökte (jag frågade om lov först naturligtvis) så hängde sig min iPhone och återuppstod sedan aldrig från de döda. Jag misstänker att Karin Franssons osynliga skyddsvakter mot all okontrollerad medial uppmärksamhet var i farten men vet inte säkert.
Jag har inte berättat om händelsen för henne, men jag tror hon skulle tycka den var både rolig och lite dråplig. Hur som helst så var det tidernas bästa bild. Som ingen någonsin kommer få se nu och varje gång jag tänker på det så svider det till lite någonstans.
Hur är Karin annars? Är hon trevlig? Skriker hon mycket på oss? Kastar hon paprikor och stekpannor i huvudet på oss? Har Karin lagat all mat själv? Eller, är det vi i servisen som också lagat maten? Kommer alla örterna från hennes egen trädgård? Finns Karin, alltså på eehh..riktigt? Alltså här? Ikväll? Jobbar hon alltid?
Den här bloggen är på intet vis tänkt att vara en inofficiell Hotell Borgholm-blogg som litet var fallet med Blåhammar-eran. Men det är klart att jag sitter på svaren till alla de här frågorna. Jag tänker bara inte avslöja dem nu, eftersom jag vet att ni iallafall inte orka läsa längre än till ungefär hit. Istället, en Real Life Borgholm-bild:
Vissa går till puben för en bärs efter jobbet. Andra tar en oestetisk knäckemacka med kaviar, keso och kokt ägg hemma i soffan. Gärna i fleecetröja och färgstänkta jeans. Nu höll jag på att skriva att jag gärna dricker en trefemma Norrlands Guld till det för att jag vill vara mig själv för en stund också. Det gör jag inte, men det är lite det där med kontrasterna som sätter guldkant på tillvaron när man varit välstruken och rakryggad och läppstiftad en hel dag. Och också har en ganska stor bit kvar av hjärta och hjärna längre norröver ska väl erkännas.
Slutligen - pub, guldkant - hur var V.I.P.-kvällen på Strand? Jo, nu har jag testat. Det kom att bli en hejdundrande utekväll som det fortfarande pratas om. Bra att damma av sig själv ibland! Nästa gång jag går dit ska jag gå raka vägen till champagnebaren och beställa in en flaska till halva priset bara för att jag kan. Bara för att Ha Gjort Det.
V.I.P.
Öland fylls kontinuerligt med semesterfirare, stämning och förväntan trissas upp och Borgholm börjar kanske inte riktigt koka än om kvällarna men iallafall..sjuda rätt ordentligt. (Ja, detta är ju delvis en matblogg!)
Eftersom jag själv bidrar till detta sjudande i egenskap av servitris på stans finkrog, har jag också blivit en Väldigt Viktig Person. Notera särskilt högersidan på lappen! Strand Hotel sägs dra in en miljon Varje Söndag. Då är det dessutom halva priset i baren! Stort som ett as är stället, fläskigt som en finlandsfärja ligger det där vid kajen och eh.. liiite kanske förstör den annars väldigt vackra hamnvyn.
Men jag är ju inte sämre än att jag måste ge stället en chans - precis som alla andra lär göra denna julis första strålande söndagskväll.
