EsterHelenaMaria

Den hade stått där i kylen och sett snygg ut i några dagar nu, kålrabbin. 
 
Nya tider som återvänd universitetsstudent innebär en återvänjning vid intagande av regelbunden, billig och ganska fotriktig mat på regelbundna, normala tider. Tider då vanligt folk äter. Detta är en klar kontrast till servitrisdieten - att äta vad som bjuds, när det bjuds och så mycket som man kan eftersom man aldrig vet om och när man hinner äta igen. Hittills har det gått oväntat bra, kanske har jag längtat lite.

 Av alla ord Karin Fransson sagt i "Meny" i P1 verkar inget att ha fäst så väl hos mina bekanta som just "kålrabbi". Visst låter det roligt att säga det med lite tysk brytning, det kan jag hålla med om. Men trots att jag burit ut väldigt många tallrikar med bland annat kålrabbigarnityr i sommar har jag, jag erkänner, inte riktigt vetat hur den smakar.

Nu vet jag bättre. Lite som en blandning av kålrot, rättika och majrova smakar den rotsak som blev middag ikväll. Den flirtar på så viss med kommande hösttider och den påminde mig väldigt mycket om sommaren också,  varje gång jag öppnade kylskåpsdörren. Någon slags symbol för gammalt och nytt kanske.. Så, bäst att hacka ner den innan man blir för sentimental, tänkte jag.



Kålrabbin skar jag i bitar, kokade i lättsaltat vatten tills de nästan var mjuka och stekte därefter på dem i smör och salt tills de fick en fin och krispig yta.


Lotta åt den med god aptit, tillsammans med grönsaksgryta och getostkräm. Jag ser fram emot nästa snygga rotfrukt hon kommer hem med.

Lördag, midnatt. Hejdå chefen. Tack, det var verkligen kul det här.

Tisdag morgon, kl. 05.27.
Vad hände?!?

Allt hände. Samtidigt. Tillvaron har de senaste veckorna präglats av de mest oväntade händelser och beslut. Sällan har jag känt större glädje och tacksamhet, känt att jag verkligen lever, att man kan få ut så mycket bara av att vilja, att fråga och givetvis, av att ha en del tur.

Nu är jag plötsligt tillbaka i Umeå. Jag vet det helt säkert - Sverker Olofsson stod framför mig i apotekskön. Björkarna är gula och människor i min närhet är väldigt vänliga. Det känns bekant det här. Det känns bra. Och jag är helt säker på att äventyret kommer fortsätta - det är bara att vara beredd på det oväntade.

Det var det länge sedan. Så länge sedan att jag själv funderade på om jag fortfarande kunde. Det kunde jag. Man ska på intet vis underskatta vad man kan få till i ett kvadratmeterstort kök.

Innan vi börjar vill jag bara säga - surdeg i all ära, det är verkligen gott och nyttigt och kul när man lyckas. Men min fasta uppfattning, byggd på ganska mycket såväl privat som professionell erfarenhet, är att ha surdeg är som att ha husdjur eller lugg. Man måste ta hand om den hela tiden. "Hej det är jag, du jag åker bort ett par dagar, kan du bara smita förbi mig och mata surisen och kolla så att den inte har det för varmt". Med mitt ofta provisoriska leverne och boende håller det sällan.

Jag hävdar att man kan baka gott bröd utan att bry sig så mycket alls. Jag är inte en nitisk vägare eller mätare av mjöl, jag improviserar gärna och jag kan absolut baka på annat än ekologiska produkter. En sak som jag dock håller med om i den här lite pretentiösa bakningsvågen som Sverige befunnit sig i ett par år nu är att låta jäsa bröden länge. Gärna i omgångar och gärna kallt. Det blir gott och bra av det, helt enkelt.

Här är två av mina gamla favoriter i uppdaterad tappning:
Rågrutor med öl, 16-20 st
Steg 1:
10-15 g jäst
4 dl vatten
2 dl (avslagen) öl, gärna ale (kan ersättas med vatten)
6 dl grovt rågmjöl

Lös upp jästen i vattnet och rör i mjölet. Låt stå i rumstemperatur tills det börjar bubbla, över natten i kylskåp.


Blandningen ska se lite grötig ut..

Steg 2:

2 tsk salt (smaka gärna)
ca 6 dl vetemjöl

Tillsätt salt och mjöl, knåda till en ganska lös och kladdig deg. Låt jäsa igen i rumstemperatur eller i kyl till ungefär dubbel storlek.

Stjälp upp degen på en bakpappersklädd plåt och platta ut den till den rektangulär kaka. Snitta den i 16 eller 20 stycken rutor. Pensla den med vatten och strö över havregryn eller rågflingor. Jäs till dubbel storlek, gärna på spisen meda ugnen värms upp. (Det går rätt så fort!)

Grädda brödet i 200-225 grader i 20-25 minuter. Bryt isär rutorna när brödet svalnat.

Helenas klassiska tekakor, ca 20 st
När Hotell Borgholms sous-chef och en av serviskollegorna kom förbi på frukost efter bakandet rådde stor koncentration och tystnad under intagandet av dessa tekakor. Men så är de ett av mina äldsta bröd också, som jag övat på i närmare 15 år.

Steg 1
5 dl mjölk
2,5 dl havregryn

Blanda, låt havregrynen svälla i minst 1 timme.

Steg 2
25 g jäst
0,5-1 dl rågkross
2 tsk salt
2 msk neutral olja
1-2 msk honung
1-1,2 l vetemjöl

Lös upp jästen i mjölken. Tillsätt övriga ingredienser och arbeta ihop ordentligt till en smidig deg. Dela upp degen i 16-20 lika stora bitar och rundriv dem till bullar. Platta till bullarna till ungefär 1 cm tjocklek och lägg dem på bakplåtspappersklädd plåt. Jäs kallt, gärna i kylskåp, över natten.

Låt bröden jäsa upp en stund i rumstemperatur, gärna på spisen, innan de gräddas i 200-225 grader i ungefär 12 minuter.

Rågbröd med öl till vänster och tekakor till höger. Perfekt för en helgfrukost.