Det är inte över än/Henriks Hemliga Presszucchini

Nej det är inte över än. Riktigt. Blåhammaren gick från snöstormshelvete till solparadis på två dagar, vi har haft fullt upp med att gräva solgropar och jag har haft dubbelt besök. Kort sagt, en fantastiskt rolig och trevlig vecka, välbehövlig också eftersom det är nu, nu, som man är uppe på den där, eller man kanske rentav redan passerat? den där säsongsjobbarkulmen. Ja alla ni som har varit där vet vad jag pratar om. Det är ju inte riktigt som vanliga jobb det här.

Ni märker ju hur jag skriver också. Blurrig i huvudet? Jajemän. Lite för många uttryck har gjort lite för många intryck som kanske inte riktigt hunnit smältas. Därför ska jag inte plåga mer med konstiga meningsbyggnader (just nu iallafall) utan gå rakt på sak för en gångs skull.



Henriks hemliga presszucchini
Jag har vid flera tillfällen hört äldre (läs vuxna) kockar drömmande prata om mormors pressgurka, komma med långa utlägg likt Marcel Prousts "Madeleinekakan". På Blåhammaren pressar vi zucchini istället och numera är det Henrik som gör det. Sist gjorde han en lag som var så jäkla god att jag nästan fick lust att dricka upp den, syrlig och lite stark. Jag frågade efter jobbet hur han hade gjort den och fick diffusa svar som "enbär" "kryddblandningen som stod på hyllan" och till slut "limeblad". Jag skulle tro att receptet är såhär:

Zucchini
1 dl ättikssprit
2 dl socker
3 dl vatten
salt
finmalen vitpeppar
grovmalen svartpeppar
några krossade enbär
några limeblad

Gör såhär: Skiva zucchinin så tunt det går, gärna på mandolin eller rivjärn. Koka upp vatten och slå över sockret och ättikspriten. Vispa tills det löst sig. Tillsätt övriga ingredienser och häll lagen över zucchinin. Ställ den sedan under press, exempelvis under en mortel eller annat tungt föremål, i några timmar tills zucchinin slaknat. Servera som tillbehöver till kött, fisk och fågel.

...Det luktade garanterat vitlök i hela gästkorridoren inatt. Det var mitt fel. Vi serverade en höjdarmacka till förrätt med riktigt guffig aioli på toppen. Det var svårt att inte slå sig själv på bröstet efter den förrätten, helt otroligt gott var det (oj nu sade jag det igen). Prova själva och slå upp en kall öl till det!


Blåhammarens höjdarmacka med lammstek och aioli
Baguette, gärna på surdeg
Paprika i ett par olika färger
Rödlök
Olivolja

Rökt lammstek eller annat rökt kött

Aioli
Tänk 1 dl olja per äggula - så kan man göra hur mycket eller lite man vill.
2 äggulor
1 dl majsolja
1 dl olivolja
ett par vitlöksklyftor
salt
ev lite citronsaft

Skär baguette tunt på snedden och rosta i 200 grader i cirka fem minuter tills skivorna blivit lite knapriga.
Skär löken i klyftor, dela paprikorna i halvor och därefter i tre bitar. Ringla över lite olivolja och rosta dem i 200 grader i 20-30 minuter eller tills de fått rejält med färg.

Slå under tiden ailoin. Riv vitlöksklyftorna och blanda med äggulan. Tillsätt olivolja droppvis under vispning och sedan i en fin stråle. Aiolin ska vara riktigt tjock! Smaka upp med salt och ev lite citronsaft.

Lägg en skiva bröd på var assiett. Bygg sedan på höjden med de rostade grönsakerna, tunt skivat kött och aioli. Toppa med lite nymalen svartpeppar.

Fler intryck från veckan som gått: Försöker motarbeta tomheten efter fyra säsonger Dexter med The Big Bang Theory. Jag förväntade mig ingenting, vilket jag inte heller gjorde innan Dexter-missbruket startade, men fnissar numera konstant åt all extremt nördig och invecklad dialog. Medger även viss känsla av igenkännande.

Vill man inte ha invecklad och nördig dialog kan man istället lära sig sminka sig med Jean-Pierre Barda. Jag trodde aldrig att jag skulle blogga om vare sig skönhetsråd eller Jean-Pierre Barda men klippen på DN:s hemsida är faktiskt, med viss distans, både bra och riktigt roliga. Jingeln tycker jag är roligast av allt.

Just nu drömmer jag om att gå på asfalt i riktigt oergonomiska högklackade skor, har avslutat min fjärde kopp kaffe (när frukost övergår i 11-kaffe!) lyssnar på Josefinas spellista som hon satte ihop när hon var här i veckan och trots att jag redan har ett par wayfarers skulle jag bli överlycklig om någon gav mig dessa solglasögon i födelsedagspresent. Och med bloggens hittills längsta mening önskar jag alla en skön söndag!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0