I backspegeln - Vår (och) påsk
Vad sägs om den här morgonsolen? Varför går man inte upp, ut? Varför går man och lägger sig igen i tron att man ska bli piggare om man drar sig någon timme?
De senaste veckorna har varit ett blurr av dagar som kommit och gått. Jag har noterat att det varit fint väder och att skaren har hållt. Just den här förmiddagen unnade jag mig en promenad en bit upp på Blåhammarkläppen för att få en (mental?) helhetsbild över stationen. Det såg stabilt ut.
Det är många som undrar om fyren står kvar och om den fungerar. Med all rätt kanske - det sägs att det är Sveriges enda kvarvarande landfyr. I förgrunden ser ni ett av våra få påskpynt - exemplariskt påskris som slog ut lagom till helgen. 
Marika var den enda som laddade ordentligt med påskkärringriktiga fräknar och sjalett. Jäklar vad snygg hon blev. Ni som kom och drack varm saft hos henne i receptionen vet vad jag menar.
Det blev en väldigt rolig och lyckad påskhelg, som väntat full rulle men aldrig så att det blev oss övermäktigt. 
Jag skippade finliret och slog till på en klassisk smuläppelpaj en av kvällarna. Varför inte liksom? Det doftade smör och vanilj i hela köket när vi gräddade dem. En kula fin vaniljglass och ett glas tokajer som ackompanjemang gjorde troligtvis (och förhoppningsvis!) ingen besviken. Jag tror varje gång att jag ska kunna smaka bara en sked äppelpaj och varje gång slutar det med att jag äter upp hela portionen. 
Påskaftonskvällen bjöd på klassisk påskbuffé med sill, kallskuret och en oändlig mängd tillbehör. Därefter blev det den Perfekta Renfransyskan (ovan) med Den Enklaste Potatisgratängen (recept kommer senare!). Detta låter nästan lite perverst men jag blir så glad av rött kött och jag blir så ledsen av grått kött. En yrkesskada antagligen, kan också ligga i generna och något jag ska skriva mer om en annan dag. Hur som helst - på Blåhammaren ordnar vi naturligtvis köttet så att alla kan uppskatta det. 
..och platschef Magnus var nöjd över att få tillaga det. Eftersom vi mest går om varandra nuförtiden var det roligt att för en gångs skull få göra något tillsammans i köket.
Påskaftonsmenyn avslutades med en toppmatad chokladpåsktårta. Jag tror alla var mätta efter den.
Vi hade många gäster som sagt, både små och stora. Om jag var 5 år skulle jag garanterat bli gnällig om jag var tvungen att skida upp hit. Kanske åkte de pulka, men i vilket fall som helst har alla fina barn vi haft på besök under säsongen varit exemplariska. En stor eloge till alla föräldrar. Applåd!
Apropå kött. Blåsis är i många bemärkelser en klassisk kött-potatis-och-sås-restaurang men ingenting är ju omöjligt! Här är delar av den veganmeny vi lagade på påskafton. Jag åt resterna av den i flera dagar. 
Och inte var det slut efter påskhelgen. Natten lördag-söndag förra veckan sattes säsongsrekord på antal boende. Någon sa 115 men kanske var det 113. Med tanke på att vi inte har mer än 56 bäddar så var det mycket vilket som! Man lär sig en del logistik, organisation och genvägar under sådana här helger. Vi börjar bli riktigt bra på det nu.
Jag uppskattar att jag spelar i division 3 i Kockarnas Jobba-mest-och-längst-liga, men ändå, måste bara säga, jag HAR jobbat en hel del. Jag känner det mest i fingrarna nu när jag skriver, en begynnande partiell reumatism som mest botas av att ta det lugnt och inte jobba ett par dagar. Som nu. 
..Men man kan ha det betydligt sämre än jag också. Se bara här; Häromdagen satt vi alla ute på 3-fikat (ja, vi försöker hålla en klassisk 3-fika!) och stekte en stund i solgasset.
Lina och vår efterlängtade men tyvärr tillfälliga stationshund Vega underhöll. Det gör de allt som oftast. Och nej, det är inte bara motljus - Vega är stor, lurvig och alldeles kolsvart. I bakgrunden syns Sylmassivet till höger och Helags topp till vänster, långt i fjärran. 
Det är helt okej att gå skytteltrafik med alla 15 sopsäckar efter jobbet i den här solnedgången. 
Här är "mitt" arbetsfönster som någon vänlig kollega har skottat fram. Härigenom ser jag en klar dag ända till Storlien och det Kungliga Fritidshuset.
..och här inne sitter jag. Snöstormen svinar fortfarande omkring till och från, just nu mera till. Krokusar och tussilagos känns rätt långt borta om vi säger så.
Jag ska göra lite fingergymnastik nu, värma en burk pilsnerkorv, möjligtvis dricka en liten öl och försöka att mentalt bearbeta veckorna som passerat innan jag antagligen somnar väldigt väldigt tidigt.
