EsterHelenaMaria

Det är något konstigt med tidsperspektivet i min nuvarande värld. Frågar sig ibland, "Vänta nu, var det här förra veckan eller var det i höstas - eller varför känns det här så bekant, var det igår, nej just det, så var det för exakt ett ÅR sedan". Det är mycket som går långsamt och snabbt på samma gång.

För att känna att man man har en lång ledighet så bör man göra antingen väldigt lite eller väldigt mycket. Denna gång valde jag att minutplanera den (ännu en yrkesskada eller bara ett karaktärsdrag?) Göra Andra Saker Än Vad Man Annars Gör. Då känns den nämligen väldigt lång.

Jag bokade till exempel klipptid och tandläkartid på samma dag. Det blev ganska dyrt, det stämmer. Dessutom visade det sig att några av mina kollegor hade klippt varandra medan jag varit borta med lyckat resultat. Hursomhelst, jag sörjer inte, jag kan kosta på mig en klippning då och då när den dagliga skönhetsvården på fjället oftast inte sträcker sig till mer än deodorant, Atrix och möjligtvis lite mascara.

Likt en skeppare som har en flicka i varje hamn börjar en kringflackande själ som jag ha en frisör i varje stad. Mina nuvarande favoriter är den i Umeå, där jag senaste gången bjöds på hemgjort julgodis och boxvin på bästa olagliga vis. Där blir det alltid dyrt och alltid bra. Sedan har vi den i Åre. Den heter egentligen inte "Let's Cut the Crap" men om jag var ägaren skulle jag döpa den till det.

..för det är precis vad denna kvinna gör. Jag var där en gång i höstas och fick i det närmaste skäll eftersom jag hade slitet hår, jag hade tunna toppar, jag hade för fett hår och framförallt, jag hade för tjockt hår. Den gången fick jag lära mig ett och annat om hårvård och när jag gick därifrån var jag alldeles tagen och bestämde mig genast för att ta mig dit snart igen. Var det bara var en dålig dag eller bedrev hon sin serviceverksamhet på det här sättet?

Så plötsligt satt jag där igen. Jag försökte vara trevlig i en halvminut innan jag, bokstavligen nedtryckt i hårtvättarstolen, insåg att jag skulle vara i hennes våld i ytterligare 29,5 minuter och inte få en syl i vädret. Japp, jag börjar lära mig koden. Om hon någonsin ställer en fråga, då svarar man inte för hon svarar på den själv. Hon tänker liksom högt. Får man ett magasin att bläddra i? Nej, för de är bara till prydnad och ligger upplagda på en bänk i andra änden av salongen. Det finns faktiskt inte ens ett bord framför stolen - bara en enorm spegel. "Dyr minimalism" är bra sammanfattande ord för lokalen i övrigt och innebär i det här fallet två andra stora speglar, silverfärgade stearinljus, rosa orkidéer, lite rökelse och en hund. Pretty much allt som behövs i en frisörsalong.

JAG FICK INTE ENS SE MED SPEGEL I NACKEN. Å andra sidan blev jag inte utskälld den här gången, mer kommenterad i stil med "Se här vilka tunna toppar du har". Men det blir ju bra. Det blir faktiskt sjukt bra och det är som ni säkert nu förstår en upplevelse att gå dit. En rekommendation till alla som inte riktigt orkar med Gulletussan-stilen. Jag tänker inte röja salongens namn men jag kan berätta att Melker Anderssons Fjällpuben ligger strax nedanför. Dit ska jag gå när jag fått lön.

Efter ett osedvanligt trevligt tandläkarbesök åkte jag vidare in till storstan, det vill säga Östersund, för att äta middag hos min läkarstuderande kompis Karin. Vi lärde känna varandra under tidiga morgnar på Haukeliseter Fjellstue när jag bakade limpor och Karin fyllde på frukostbuffén samtidigt som sarkasmerna haglade om alltifrån Miami Vice till Carola. Kort sagt, hon är en rolig tjej. Hon är också typen som hellre köper ett klätterrep för 3000 spänn än en handväska. Ibland brukar Karin och jag öva oss på att göra saker tillsammans "som vanliga tjejer gör", som att ta en fika på stan eller gå på H&M när det är lönehelg. Det slutar oftast inte i katastrof men det sliter.

En av de roligaste och mest inspirerande saker jag vet är att laga och äta mat tillsammans med människor som inte jobbar med mat. De tänker, så att säga, utanför boxen och kombinationerna kan bli väldigt lyckade. Jag minns en gång i julas när jag firade en då för ovanlighetens skull ledig kväll och åt middag på restaurang Chez Karin. Hon hade lagat julmustsås (tror det var ett Pernilla Wahlgren-recept som hon gjorde mest för att retas) och stekt tofu. Tofu ligger vanligtvis ganska högt upp på min topp 3-lista över äcklig mat men detta var gott! Och det allra bästa var desserten. Med risk för att skapa julstämning, här är receptet:

Fruktsallad med mandellikörgrädde och rostat saffransbröd

Apelsiner
Torkade fikon
Hel kardemumma (med skal)
Lite riven färsk ingefära
Ev grovhackade hasselnötter

Vispgrädde
Mandellikör, t ex Amaretto

Saffransbröd, gärna tunnkavlat

Gör såhär: Skär apelsiner fint, hacka fikonen grovt och blanda med övriga ingredienser. Vispa grädden ganska hårt och smaksätt med mandellikör. Skär saffransbrödet i önskad form och rosta det i antingen brödrost eller stekpanna. Servera salladen i portionsskålar eller glas med en klick grädde, brödet och gärna en espresso till.


Tyvärr har jag ingen bild på desserten men ännu bättre; här är upphovskvinnan i egen hög person när hon hälsade på mig på min 25-årsdag i somras!

Jag for följande dag tillbaka upp till åretrakten för att hälsa på min goda vän och före detta blåhammarkollega Katti. Katti är så att säga inte heller den som ägnar sig åt manikyr så ofta men för att nu spinna vidare på tjejgrejstemat så följde hon med mig för att bestämma mig för ett par störtsköna (och dyra naturligvis) chinos. Shoppingen toppades av en mycket slug och förvirrad arbetsintervju via telefon jag bara var tvungen att ta där i provhytten, ett manligt butiksbiträde som gång på gång frågade "blir det nån prinsessa?!" och av att Kattis annars bedårande hund Hrappur i all sin ivrighet välte en jättekruka med påskris på Åre torg.

...så ni förstår säkert att det var väldigt skönt att ta igen sig lite i vindskyddet vid Ulvåtjärn på väg upp till Blåhammaren igen. Låt oss nu lämna detta tillfälliga skönhets-/modebloggande jag ändå inte riktigt behärskar, återgå till att vara en mat- och fjällblogg och kolla in Katti Special i mitten av bilden: Rågbröd, mycket smör, leverpastej och ost. Lite tillplattad så som en matsäcksmacka gärna blir och vips - en bit av himmelriket.

Det var också väldigt trevligt att vara gäst på sitt jobb och inta en trerättersmiddag på kvällen, en fin avslutning på ledigheten. Och nu sitter jag här med alla nygamla perspektiv på allt i huvudet och tycker att jag skrivit jättesnabbt, fast att jag i själva verket har suttit i flera timmar. Det är onekligen något mycket märkligt med tiden häruppe. Ni borde komma upp och känna efter själva.