EsterHelenaMaria

Måndag. Igen. Och jag gillar det. Måndag är det nya fredag, eftersom jag efter idag avslutar min arbetsvecka. Och vilken vecka. Vänner och bekanta på besök, stadigt ökande antal middagsgäster och framförallt de senaste dagarna, ett strålande väder. STRÅLANDE.

Det är under de där morgnarna när man vaknar tidigt av sig själv och sätter sig ute i solen en timme med en kopp kaffe och det är varmt, varmt så solen nästan bränner i ansiktet, som man kommer ihåg varför man är här. Och det är då man ställer sig frågan, Vad är egentligen jobb och vad är annat?


Jag letade efter Marika och fann henne utanför dörren, nedborrad i sin sovsäck. Fick jag välja en bild som beskriver "livskvalitet" skulle det utan tvekan bli den här. Hon är verkligen duktig på att fånga stunden, den här Marika.

...hon fick däremot fick brygga sitt kaffe själv just den här morgonen eftersom jag hade besök! Här står Karin och jag, laddade för ett åk i govädret.

Frida och Karin hade  som ni ser betydligt tuffare skidutrustning än jag och fick, utan stighudar, kämpa en hel del i uppförsbackarna. Utför såg det däremot ut som Bästa svängen Hökarängen.

Daniel, stationens meste musikant och min närmaste granne, satt och spelade när jag kom tillbaka. Jag önskar att jag hade filmat istället för fotat för det svängde och lät verkligen bra. Men nej, det var ingen låt man kunde hitta på Spotify, det var, som vanligt "några ackord jag kom på bara". Typiskt.

Det finns onekligen många intressen och begåvningar häruppe. En dag när jag kom till jobbet var radion avstängd och märkliga små visslingar hördes från bageriet. Det var Johan som höll på att lära sig morsealfabetet.

Tyvärr får man inte ledigt bara för att det är finväder, snarare tvärtom. Här står Henrik, min högra hand, och lägger västerbottensostpaj med smörstekt svamp, lördagens förrätt. (Det är för övrigt Henrik som kan morsealfabetet.)
 
Sedan blev det älg i lördags igen. Jag gillar verkligen älgen, särskilt när jag får laga mycket! Det är stadig mat som sköter sig självt och doftar så gott. Snygg är den dock inte. Varsågoda - bloggens hittills fulaste bild:

Älgbourguignon på blåhammarvis 6-8 portioner

1 kg bitar av älgkött
ca 200 g smålökar, gärna pärllök
2-3 morötter
1 rejäl bit rökt sidfläsk, finhackat (ta bort svålen)
15-20 champinjoner
smör

lagerblad
hela vit- och svartpepparkorn
timjan, helst färsk
ev färsk persilja
några sockerbitar, gärna råsocker

rödvin, gärna Bourgogne
vatten
ev lite viltfond

Gör såhär: Bryn köttet i smör i en stor panna. Ta ur det. Skär moröttern och ev löken och champinjonerna i bitar och fräs dem en stund. Lägg tillbaka köttet. Tillsätt fläsket, kryddorna och vinet. Snåla inte! Späd med vatten så att det täcker, lägg på ett lock och koka upp. Låt sedan puttra i minst 4 timmar eller tills köttet är så mört att det börjar falla sönder. Späd ev under tiden med mer vin och smaka av kontinuerligt. Ju längre koktid, desto bättre. Vill man ha mer tuggmotstånd kan man tillsätta mer motötter framåt slutet av koktiden.

Garnera grytan med syltlök, tärnat rökt sidfläsk, champinjoner och finhackad persilja. Servera med kokt potatis, pressgurka och gélé.

Dricka till? Ett kraftigare rödvin, som en Malbec från Argentina eller en Zinfandel från Kalifornien. Till öldrickare rekommenderas ett mörkt lageröl eller en kraftigare ale.  

Så.. det var jobb. Och ovan älgen var det annat. Jag har förgäves försökt hitta ett klipp med Klungans fenomenala lilla sketch "Vad är mat och vad är annat" från deras lika fenomenala föreställning "Det är vi som är hemgiften", som de turnerade med hösten 2008. Ni som såg den vet vad jag menar. Till er som ännu inte är inbitna fans av Klungan-gänget, alltså de som bitvis gör Mammas Nya Kille i P3, ska jag som avslutning tipsa om ett litet smakprov på det som kan vara det absolut roligaste jag vet. Nu har det blivit dags att börja jobba.